Fangirl <3

Fangirl - Rainbow Rowell

Cath är en riktigt fangirl. Hon älskar allt som har med Simon Snow och göra och skriver varje dag på sin fan fiction om Simon. Cath och hennes tvillingsyster Wren är arton år och har precis börjat på college. Wren har gjort klart för Cath att hon inte vill att de ska dela rum.Det blir en jobbig tid för Cath. Wren som knappt vill veta av henne och Caths sociala akwardness som gör att hon inte vågar gå till caterian utan hänger på sitt rum och äter jordnötssmör och proteinbarer. Dessutom har Cath en lärare som tycker att fan fiction är skräp. Och så är det pappan därhemma som hon ständigt oroar sig för.

Alltså, jag vet inte när jag senaste läste en så fantastisk bok som den här! Kan redan säga att den lätt kommer platsa på min tio i topp-lista vid årets slut, och högst troligt även på topptre-listan. Jag känner igen mig så himla mycket i Cath. Hon är så barnslig med sina Simon Snow-tröjor, sängkläder, affischer och allt. (Jag har Pippisänkläder och Alfonssängkläder och pippiänglaspel och såna saker jag också...) Pappan verkar vara bipolär, jag tror att han är diagnostiserad med det även om det inte nämns i boken. Och Cath skulle mycket väl kunna ha en odiagnostiserad asperger.

Sammanfattningsvis: en sjukt bra bok som överträffade mina redan höga förväntningar. Lite bättre än Eleanor & Park faktiskt, en bok som jag också tyckte skitmycket om. Här kan ni förresten läsa min recension av Eleanor & Park.

Och till en annan sak; som ni har märkt har det varit lite glest mellan inläggen här på sistone och så kommer det vara någon månad till. Jag håller på att flytta och det är väldigt tids- och energikrävande. Set särskilt mycket fram emot att få packa alla mina böcker och organisera dem i hyllorna. Ska nog göra en bookshelf-tour när jag har kommit i ordning :)


Looking For Alaska

Looking For Alaska - John Green

Miles är ensamvargen som aldrig har haft några kompisar. Så när han som sextonåring flyttar och börjar på en internatskola och plötsligt får kompisar tar hans liv en vändning. Miles nyfunna vänner The Colonel och Alaska är två mycket speciella, och lite smått galna, personer. Miles blir förälskad i Alaska, som dock redan har en pojkvän.

Jag gillar verkligen karaktärerna. Jag älskar när karaktärerna har något speciellt intresse eller samlar på något. Det är mycket därför som jag gillar karaktärerna. Miles till exempel, samlar på döda kända personers sista ord i livet.  "I go to seek a Great Perhaps"  - poeten Francois Rabelais sista ord. Det är förvisso en person jag aldrig har hört talas om men det är ändå intressant och jag kommer alltid att minnas just dessa ord.

Och Alaska som samlar på böcker. Hon har massviss med böcker som hon inte har läst. Igenkänningsfaktorn är ju en viktig del huruvida man gillar en berättelse eller inte, så plus för det.

John Green håller verkligen läsaren på streckbänken. Första kapitlet heter One Hundred and Thirty-six Days Before så för varje kapitel kommer vi en bit närmare händelsen, som man verkligen inte har en aning om vad det är. Jag blev lite ställd, och besviken, och det blev väldigt sorgligt ett tag. Och det noga uttänkta pranket hade höga förväntningar på, men det föll mig inte riktigt i smaken. 

Favoritscenen är helt klart när Miles och hans tjej ber Alaska om avsugningstips. Det var bara så... what liksom?! Och akward.

Det här är alltså John Greens debutbok och jag har nu läst tre av hans fem böcker. The Fault in Our Stars är såklart bäst, sen kommer den här och sen Paper Towns tror jag. Ser verkligen fram emot att läsa de två andra också.

 


Berövad

Berövad - Liz Coley

Angie kommer en dag hem från ett scoutläger - tror hon. På sina förvånade föräldrar förstår Angie att hon har varit borta länge. Men hon minns ingenting. Angie får veta att hon försvann från scoutlägret för tre år sedan. Nu är hon sexton år och ska försöka anpassa sig till livet som sextonåring med minnesluckor och dissociationer. Angie börjar gå i terapi för att försöka få tillbaka sina minnen. Det är mycket hemska saker som kommer fram under sessionerna. Övergrepp, både från de senaste tre åren och från barndomen. Angie får möjligheten att testa en ny sorts terapi som det inte riktigt är klart om den fungerar. 

Det här är en sådan hemsk berättelse. Otäck. Den här storyn är påhittad men jag vet ju att sånt här händer även i verkligheten. Jag grät en hel del under läsningens gång kan jag säga.

Det finns många självbiografier som berättar om just det här. Men jag gillar inte alls det. Jag vet inte riktigt varför, kanske för att berättelsen faktiskt inte alls är som en skönlitterär bok utan mer som en rapport. Och de som skriver sina levnadsöden och publicerar är nog inga författare egentligen. Jag tycker att de flesta är dåliga på att skriva. Det är väl därför jag fastnade för Berövad, att få läsa om det dels i skönlitterär form och dels i tredje person och inte första person som det annars brukar vara. Jag gillar också att det är mycket psykologi i boken, då jag är väldigt intresserad av det ämnet. Att få läsa och lära sig om olika terapimetoder och personlighetsstörningar genom en skönlitterär berättelse är något jag verkligen uppskattar!

Avslutningsvis vill jag säga att det här är en väldigt bra bok som jag absolut rekommenderar.