The Secret Circle #5 - The Hunt

The Secret Circle #5 The Hunt - Aubrey Clark


Nästan alla i den hemliga cirkeln har blivit märkta. För att inte bli förgjorda av de onda häxjägarna måste de undvika att utöva magi och aldrig vara ensamma. De får också tillbringa sin tid i ett särskilt skyddsrym som skyddar dem från häxjägarna. Cassie försöker förstå sig på skuggornas bok, vilket blir svårare än vad hon tänkt sig då hon så fort hon skår upp boken får svåra brännskador. Samtidigt måste de kämpa mot Cassies onda halvsyster Scarlet...

Tycker den här boken är sådär... Jag känner ändå att jag vill läsa klart den här serien, och nu har jag bara en bok kvar. Men de två första böckerna var helt klart bäst, sen har det bara gått utför. Är sugen på att se tvserien när jag läst sista boken.

Jag stör mig alltid på småsaker i böcker och det är så jobbigt att jag inte bara kan låta det vara så. Men det stör mig jättemycket. De första tre böckerna är skrivna av L.J Smith i början av 90-talet och då var det inga mobiltelefoner med. De tre sista böckerna är skrivna av en annan författare, Aubrey Clark och de kom ut 2012 och 2013. Så i första halvan av serien har de inga mobiler och i andra halvan av serien har de det. Konstigt. Är ni också så känsliga för små detaljer?

Funderar också på om The Vampire Diaries är lika dåliga som den här serien eller är de läsvärda? Och hur är böckerna jämfört med tvserien?

Nyckeln

Nyckeln - den avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi - WOW, jag vet inte vad jag ska säga. Den är fantastisk. Jag älskade både Cirkeln och Eld och hade såklart skyhöga förväntningar på den här. Och boken överträffade mina förväntningar!

Nyckeln är mörkare än de två tidigare delarna, det är mer av allt, mer magi, mer prövningar, gåtor, mer relationsdraman, nya karaktärer presenteras och dessutom ställs Minoo inför ett svårt dilemma. Karaktärerna är otroligt skickligt skildrade, kanske de allra bästa karaktärsskildringarna jag nånsin läst. Men perfekta är de inte, jag stör mig lite på att både Minoo och Linnea känns lite stereotypiska. Fast det händer väldigt mycket med både Minoo och Linnea i den här boken, så det kan jag ta. De var mycket mer stereotypiska i de två första böckerna.

Trots bokens över 800 sidor är spänningen på topp hela tiden. Transsportsträckor är inget för Engelsforsböckerna!

Ett stort plus också för att homosexualitet inte ses som något problem. Har aldrig någon sådan ungdomsbok förut!

Den här trilogin är, enligt mig, den absolut bästa svenska ungdomsserien. Jag rekommenderar den till alla!

Jag ska definitivt läsa Mats Strandbergs tidigare böcker så snart som möjligt, och hålla utkik inför kommande böcker. Nån som vet om det finns nån bra fan fiction om Engelsfors? Vill bara ha mer!