Kan ingen hjälpa Anette?

Kan ingen hjälpa Anette? - Peter Pohl


Kan ingen hjälpa Anette? handlar om tolvåriga Anette som efter ett suicidförsök blir inlagd på BUP. Psykologen Björn får Anette på sin lott och börja reda bland hennes problem. Inte hjälper det att Anette tiger. Men tystnaden har också ett språk, och Björn försöker tolka flickan kroppsspråk och ansiktsuttryck och gissa sig till vad hon tänker. Bit för bit rullas Anettes historia upp för honom. Men hur ska han få igång Anette, få henne att börja prata igen?

 

Den här boken skiljer sig från andra böcker, på så sätt att den inte är skriven ur huvudpersonens perspektiv. Istället är det psykologen Björn som berättar om sitt arbete med Anette. Det är en bra berättelse, den flyter på bra och har ett bra driv framåt. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Jag är dock väldigt besviken på slutet. Det är så abrupt. När Anette skrivs ut från kliniken och flyttas till ett behandlingshem, slutar berättelse, eftersom berättarjagets arbete med Anette upphör. Jag vill ju veta hur det går för Anette! Inte bara läsa om den knappa veckan hon tillbringade på BUP.

 

Lite tråkigt är det också att man inte alls får ta del av Anettes tankar, utan bara får läsa om vad psykologen tror att hon tänker. Man kommer inte Anette särskilt nära. Och det vill man ju, man vill ju lära känna och förstå hur huvudpersonen tänker. Men ändå – boken är bra och jag tycker att den är läsvärd, helt klart!

Världens sämsta slut - utrivet!

Jag har rivit ut sen sida ur en bok. Jag har aldrig gjort något liknande. Jag gjorde det för att jag var så arg på Charles Ludwidge Dodgson, för han har förstört en hel bok genom att skriva världens sämsta slut. Charles Ludwidge Dodgson, mera känd som Lewis Carroll är mannen bakom Alice i Underlandet - en underbar bok om det inte varit för att den slutar med att det underliga och fantastiska äventyret är en dröm! Hur kan man avsluta en barnbok på detta sätt, med en dröm? Jag är mycket upprörd. Vi får hoppas att framtidens Alice-böcker kommer att redigeras i slutet, så att den inte förstör fler läsupplevelser. (För Alice-boken kommer att leva länge, länge till, det är jag säker på.) I väntan på att det trycks nya upplagor av Alice i Underlandet kan jag ju njuta av min egen egen Alicebok - där slutet numera är utrivet.

 



En tolvårig tidsresenär

Lydia och tigerns gåta av Finn Zetterholm

 

Tolvåriga Lydia har en speciell förmåga. Hon kan resa i tiden. Det är inget hon uppskattar, helst av allt vill hon bara vara vanlig. Men ibland måste hon ge sig ut på riskabla resor i tid och rum. Lydia får ett armband av fågelmannen, ett speciellt armband som ska ta henne till 1500-talets Holland. Men armbandet fungerar dåligt, och när Lydia försöka ställa in armbandet så att hon kan åka hem igen, blir det fel. Hon reser runt i olika epoker och olika världsdelar, oviss om hon någon gång kommer att komma hem till sin egen tid och sitt eget land igen.

 

Det här är en både underhållande och lärorik bok. Jag gillar att historiska romaner, att läsa om hur det var förr, och i den här boken får man träffa bland andra van Gogh, Robinson Crusoe och Frida Kahlo, i deras egna hemmiljöer.

 

Jag gillar boken skarpt. Det är en riktig bladvändare, det går inte att sluta läsa, man bara måste få veta hur det går. Klart läsvärd!

 

Tycker verkligen att böckerna om Lydia borde filmatiseras, det hade varit kul.