RAMONA

Ramona är Marta Söderbergs andra bok och den är i samma stuk som hennes tidigare bok Sista chansen. Jag gillade Sista chansen väldigt mycket och jag gillar böcker om psykisk ohälsa och sjukdom så jag hade väldigt höga förväntningar på den här. Och den levde upp till dem med råge!

Ramona är sexton år och har fått komma hem igen efter att i flera år ha slussats runt mellan olika behandlingshem. Hon lider av ett svårt självskadebeteende och har upprepade självmordsförsök bakom sig. Nu är hon hemma i friheten igen. Men hur man för att leva ett normalt tonårsliv efter att ha varit på olika psykställen i flera år?

Ramona har en komplicerad relation till sin mamma, som hon kallar vid hennes namn, Stella. För Stella är ingen riktig mamma, hon lämnade Ramona när hon var liten för att leva livet i USA.

Ramona har inte mycket kvar av sitt gamla liv, det hon hade innan hon blev sjuk. Men Lovisa har hon kvar. Bästisen Lovisa som är så duktig och bara bäst, ambitiös och duktig i skolan och bästa kompisen.

Den här boken rörde upp mycket känslor hos mig. Jag grät mig igenom hela berättelsen. Söderberg är verkligen en fantastisk författare, hennes språk är perfekt och poetiskt och hennes beskrivningar av ångestfyllda känslor är träffsäkra.

Den här boken passar nog bäst för personer från 15 år och uppåt. Säkert för yngre läsare också, men jag skulle inte sätta den i händerna på vilken trettonåring som helst, det är den lite för brutal för.

Full poäng till denna bok! Gråt-varning utfärdas dock.


Första boken för i år

Den första boken jag ut i år var den självbiografiska Girl, Interrupted av Susanna Kaysen. Den utspelas typ på 80-talet har jag för mig, och handlar om Susanna som vid arton års ålder läggs in på ett psykiatriskt sjukhus. Det är lite oklart varför. Jag tror inte att Susanna själv förstår varför hon bli inlagd. Hon skriver in sig själv för att slippa tvångsvård.

Susanna berättar om det dagliga livet på avdelningen, om de andra tjejerna som är där och hon funderar och resonerar kring psykisk sjukdom och självmord. Det är intressant att läsa hennes reflektioner och åsikter kring dessa ämnen.

Den här boken är ganska bra, tycker jag. Den påminner lite om I never promised you a rose garden av Hannah Green, men är kortare och inte lika komplex. Själv tycker jag bättre om Hannah Greens, men den här är också läsvärd och jag rekommenderar den speciellt till er som tycker I never promised you a rose garden är för tung och jobbig att ta sig igenom.

 

GÅ DIN VÄG MEN STANNA

Gå din väg men stanna – Johanna Nilsson

Gå din väg men stanna är en fristående fortsättning på Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hanna är trettioett år och väldigt sjuk; deprimerad, ätstörd och ångestfylld. När hon träffar Alex vågar hon först inte berätta hur hon mår, rädd att han ska skrämmas av hennes mörker. Men Alex är inte rädd, han lovar henne att göra henne frisk. Hanna är lycklig när hon är tillsammans med Alex. Men Alex har två barn sen ett tidigare förhållande och Hanna känner sig inte stark nog att axla rollen som bonusmamma.

Allt med den här boken är så himla bra! Språket är så levande och vackert, karaktärerna är trovärdiga och känns som riktiga, verkliga människor, titeln är den bästa och mest passande jag vet, omslaget är fantastiskt fint och sorgligt, de svarta fjärilarna som metaforerar ångesten Hanna lider av. Och kärlekshistorien, Alex och Hanna! Så himla, himla fint och vackert! Det är den finaste kärlekshistorien jag någonsin har läst.