Raskens

Raskens - Vilhelm Moberg

Raskens utspelas under 1800-talets andra hälft och handlar om den fattige bonddrängen Gustav som blir soldat och flyttar in i ett soldattorp. Gustav gifter sig snart med pigan Ida och tillsammans arbetar de strävsamt på det lilla soldattorpet för att försörja sig och sina barn.  Det är ett otroligt arbetsamt liv de har och det är inte så lätt alltid att få det att gå ihop. Men tillsammans tar de sig igenom svårigheterna.

Jag gillar verkligen historiska romaner och i synnerhet Vilhelm Mobergs. Det är så intressant och spännande att läsa om hur det var förr i tiden, särskilt arbetarklassens liv. Moberg är otroligt skicklig på att hitta på olika karaktärer och gestalta dem. Det är också många småroliga anekdoter som berättas emellanåt.

Tidsperspektiven är lite annorlunda. I början av boken går tiden i samma takt så att säga, längre fram i boken går tiden mycket snabbare. Från det ena kapitlet till det andra har Ida plötsligt fött ytterligare två barn. Det är svårt att hålla reda på alla personer i soldatfamiljen, man får inte veta namnen på alla barn och man vet inte heller hur gamla de är. För mig är det rätt viktigt att veta hur gamla karaktärerna är, jag vet inte riktigt varför men jag lägger stor vikt vid det.

I den här boken förekommer också en tidigare version av en scen från Utvandrarna vilket blev en glad överraskning för mig som älskar Karl Oskar. Bonden Oskar är förtvivlad över den eviga torkan en sommar och när han håller på och skördar kastar han upp lite halm i luften och säger åt Gud att har han tagit allt annat kan han lika väl ta det lilla som är kvar också. Oskar hädade Gud vilket var en stor synd på den tiden. Och synden straffar sig själv för bara någon vecka senare slår blixten ner i hans ladugård.

Boken bygger på Vilhelm Mobergs fars berättelser som han fick höra när han var liten. Vilhelm Moberg själv föddes och tillbringade sina första år i ett soldattorp.

Det finns en tv-serie baserad på den här boken, från 1976 som jag absolut vill se så snart som möjligt.




Mobergsafton

Härom kvällen var jag på Mobergsafton på Eriksmåla marknadsplats, där det var lite musik och teater. Det var helt klart över förväntan! Det var två skådespelare som bland annat dramatiserade några scener ur Utvandrarna och sjöng några låtar från musikalen Kristina från Duvemåla. De dramatiserade också historien om suggan Selina, en riktigt rolig berättelse om en man som stjäl en död gris från en visthusbod genom att klä ut henne till en gumma och binda fast henne på vagnen. Och de pratade den där underbara gamla småländska dialekten som jag älskar.

Och detta var bara en försmak på vad jag ska se i höst! Då har en ny uppsättning av Kristina från Duvemåla premiär på Göteborgsoperan. Gissa om jag längtar!!! Sitter just nu och lyssnar på Guldet blev till sand med Peter Jöback och gråter för det är så gripande. Roberts öde, alltså. Så himla sorgligt.