Världens finaste dikt

Barndomens böcker som jag har läst lite ur de senaste dagarna inleds med en alldeles fantastisk och fin dikt av Lennart Hellsing. Det är min nya favoritdikt!


Böcker ska blänka som solar
och gnistra som tomtebloss.
Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.

Kan böcker läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allting om oss?

VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET

Har ni tänkt på vilken glädje det är att kunna långa stycken utantill? Att rabbla en vacker dikt tyst för sig själv när man är ledsen eller befinner sig i en svår sitution och inte har möjligthet att läsa.

Jag kan inte mycket utantill, men det finns en dikt som jag tycker väldigt mycket om, Var inte rädd för mörkret, heter den.

var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är

i ljusa irisringen
du bär en mörk pupill
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till

var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär

Eric Blomberg