Kulla-Gulla #3

Kulla-Gulla håller sitt löfte - Martha Sandwall - Bergström

Bok 3 av 12.
 
Patron på herrgården har börjat ana att Gulla är hans dotterdotter, då Gulla är märkvärdigt lik porträttet på hans dotter. De delar dessutom samma namn. Patron vill nu att Gulla ska flytta hem till honom på herrgården. Men Gulla kan inte - hennes löfte till Ellen om att ta hand om barnen står kvar. Istället blir det så att patron låter sända mat och kläder till Kulla-torpet och anställer en hushållerska så att Gulla ska få slippa undan de tyngsta arbetssysslorna. Men trots detta, blir det inte lätt för Gulla. Hushållerskan trivs inte och är inte snäll vid vare sig barnen eller djuren.

Det är mycket jobbigheter i den här boken. Lillungens sjukdom, sötebrödsdagarna som varvas med svältdagar. Och jag fortsätter att förundras, och störa mig lite, på Gullas perfektion.

Bokbloggsjerka: Lista!

Veckans bokbloggsjerka lyder: Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på 21 signs you're suffering from a book hangover?

Jodå, det gör jag!

Nummer 7: Or any possibility of a movie adaptation.

Nummer 10: And the more beat up it's get from dog-earing pages and passages, the more you love it.

Nummer 20: Because whether you relize it or not, there's always room in your heart for another great book.

Ja, man kan ju aldrig har för många favoritböcker. Och när jag får frågan om vilken som är min favoritbok, då bara himlar jag med ögonen. Hur ska man kunna svara på en sån fråga? Jag har liksom tusentals favoritböcker och folk orkar ju inte höra på om jag ska rabbla upp alla mina favoritböcker eller ens en tiondedel av dem.bok

Kulla-Gulla #2

Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström

Det här är den första boken som skrevs, men är bok nummer två om man räknar händelseförloppet i kronologisk ordning. Om man då bortser från bilderböckerna, vilket jag brukar göra då de vanligtvis inte räknas in i själva serien.

Det är tidig höst år 1900 när Gulla kommer till torpet Kulla. På Kulla bor Karlberg, hans hustru Ellen, deras fem barn och gammelmor, Karlbergs mor. Både Karlberg och Ellen är stränga och tvekar inte att ge barnen stryk när de anser att barnen gjort fel. Ofta för saker som barnen inte alls kunde rå för. Det dröjer inte länge förrän Gulla vinner barnens förtroende och kärlek. Och vilka smeknamn de har på henne, Gulladocka, Gullararasötadockafina och så vidare. Det är rätt gulligt.

Favoritscenen är helt klart när Gulla klår Kalle Baddare. Kalle Baddare är en stor pojk som alltid retas och slåss, och särskilt elak är han mot Johannis som är klen och har svårt för sig i skolan. Gulla ger igen å Johannis vägnar, och det rejält. När hon sedan får stå till svars för vad hon gjort i skolan svarar hon "en måste tala det språk han förstår".

Mor Ellen är sjuklig och en dag måste hon åka in till sjukhuset i stan. När hon ligger i vagnen precis innan avfärd ger Gulla henne ett löfte om att ta hand om barnen så länge hon är borta.

Jag har läst Kulla-Gulla många gånger, minst fem gånger i alla fall. Nu är det minst sex år sedan jag läste de senaste, och det var innan bokbloggens tid och därmed också innan litteraturkritikern inom mig började växa fram. Jag ser på den här boken med lite andra ögon nu. Förr tyckte jag att boken var perfekt. Nu ser jag många brister och fel med boken som jag inte har lagt märke till tidigare. Till exempel är det många detaljer som inte stämmer överens med vad som står i Kulla-Gulla på Blomgården. I Kulla-Gulla står det att Kulla-Gulla lämnade barnhemmet och kom till Blomgården vid nio års ålder. Men i föregående bok var Gulla sju år det det hände. Samt en hel del andra detaljer. Det är lite störande. Jag tycker nog att författaren borde ha läst igenom sina tidigare böcker när hon skrev Kulla-Gulla på Blomgården.

Och så är det ju det där med Gullas perfektion. Hon är perfekt, beter sig alltid helt perfekt. Hon är noga med att följa sin husbondes och husmors order, men tvekar inte att bryta mot deras regler om det är moraliskt nödvändigt, som till exempel när hon har kontakt med trollgubben Dal-Pelle vid Lillungens försvinnande.

Men visst är den här boken fortfarande helt underbar och alldeles fantastisk. Jag älskar den fortfarande så himla mycket.