I himlen får jag äta

I himlen får jag äta - Camilla Dahlberg

Sjuttonåriga Lisa har anorexi. Hela hennes tillvaro kretsar kring mat, vikt och den eviga kampen mot alla som vill tvinga henne att äta. Vi får följa Lisa under ungefär ett års tid, då hon svälter sig själv och tillbringar långa perioder på sjukhus där tvånsmatning är en del av vardagen.

Jag gillar inte boken särskilt mycket. Den kretsar alltför mycket kring vad vågen visar. Det är bara vikt, vikt, vikt väga, väga, väga. Visst är jag medveten om att det är så när man har anorexi, men hur kul är det att läsa om det?

När jag läste den här boken fick jag samma känsla av hopplöshet som jag fick när jag läste Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Samma sorts plågsamma surr i hjäran av alla ångestfyllda tankar.

Trots att jag inte tyckte särskilt bra om boken var den ändå en bladvändare. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken, den var så lättläst och jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Lisa.

Revolternas år

Revolternas år - Solveig Olsson-Hultgren

I den nionde boken i serien har det hunnit bli år 1968. I den här boken är det syskonen Åsa och Saga, Elisabeths döttrar, som figurerar som huvudpersoner. Åsa går snart ut skolan och drömmer om att flytta till London och bli kläddesigner. Saga är en ensamvarg och lever i sin egna lilla värld. Föräldrarna jobbar på dagarna och grälar på nätterna. Men när mamma en dag försvinner ställs flickornas tillvaro på ända.

Saga är en av mina favoritkaraktärer i den här serien (Rebecka är den andra). Antagligen för att jag identifierar mig så mycket med henne. Hon är tystlåten, blyg och en riktig bokmal.

Som vanligt i Olsson-Hultgrens böcker är det bra flyt i språket och verklighetstrogna personporträtt. En riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar.

Andra böcker i serien:
Siden, sammet, trasa, lump
Arbetets döttrar
Drömmar av glas
Nya tider
Det fjärde rummet
Skärvor av kristall
Roller och ridåer
Spränga gränser
Fyra systrar

Tre korta recensioner

För att få fart på bloggandet igen tänkte jag börja med att skriva lite kortare recensioner. Här kommer tre korta recensioner på böcker som jag läste för ett tag sen.
 
Katy i hemmet - Susan Coolidge
Vid bokens början är Katy en glad och livlig tolvårig flicka. Hon bor med sina fem småsyskon, sin pappa doktorn och faster Izzie. Katy är påhittig och kommer jämt på en massa lekar som hon leker tillsammans med sina syskon och bästa vännen Cecy. När Katy drabbas av en långvarig sjukdom ställs hennes tålamod på prov då hon måste ligga i sÄngen hela tiden.
 
Katy är väldigt lik många andra klassiska flickgestalter, som Rebecka, Pollyanna och Anne på Grönkulla. Depåminner också lite om Ethel Turners Sju syskon.
 
Allis med is - Gunilla Linn Persson
Allis bästa vän An har dött i en trafikolycka. Allis hjärta har frusit till is och hon vägrar envist att skaffa några ny vänner. Ingen får ta Anns plats.särskilt inte Sigge, polacken som sitter i samma bänk som Allis i skolan. Allis hjälper Sigge att räddfågelliken fågelunge som har kraschrotmos fönsterrutan. Hon ger honom nyckeln till vinden i hyreshuset där hon bor, för att han skskinna ha fågeln där. Och när hon väl har släppt in honom, börjar hänvända saker. Både i huset och i Allis hjärta.

En fin och mysig berättelse om sorg, vänskap och kärlek.

Skärvor av kristall - Solveig Olsson-Hultgren
Skärvor av kristall är den sjätte boken i serien om systrarna Andersson och deras barn och barnbarn. Boken utspelas 1938-39 och i den här boken är det Mandis femtonåriga dotter Louise som står i centrum. Berättelsen har sin början vid Mandis begravning. Visst sörjer Louise sin mor, men egentligen är det ingen skillnad mot hur det var förut, modern var ju hemma så sällan. Största delen av Louises uppväxt har Mandi varit inlagd på Sankt Sigfrids Sinnessjukhus. Efter moderns död tar Louise kontakt med sin mors släktingar och långsamt börjar sanningen gå upp för Louise. Hon inser att fadern inte är den hon trorr honom vara, Louise får rva ett fotografi av sin mor, ett fotografi som gömmer en väl bevarad hemligthet...

Det är tredje gången jag läser den här boken, och jag älskar den bara mer och mer för varje gång. Den är fantastisk, sorglig och nästan lite tårdrypande ibland.