Inga-Majas baby

Inga-Majas baby - Lisa Euren-Berner

# Sprakfålen 8

Inga-Maja har blivit mamma. Hennes dotter heter Susanne, vilket på den tiden (1939) var ett väldigt ovanligt namn och som många reagerade över och det var också många i Inga-Majas närhet som ogillade namnet skarpt. Men Inga-Maja var bestämd, Susanne skulle hon heta!

Den här boken handlar till större delen om Susanne, om hur fantastisk och gullig och underbar hon är. Det blir nästan lite för mycket sånt, men bara nästan. Allt är inte bebisrelaterat dock, Inga-Maja åker hem till Norrland och hälsar på sina föräldrar, umgås med väninnor och köper hus utan att prata med sin man vilket ställer till med problem och ger boken lite extra dramatik och spänning.

Tummen upp till denna bok! :)


Fröken Sprakfåle förlovar sig

Fröken Sprakfåle förlovar sig av Lisa Euren Berner är den fjärde boken om fröken Sprakfåle, som egentligen heter Inga-Maja. Jag har aldrig fåttklart för mig varför hon kallas för Fröken Sprakfåle...?

Det är hur som helst en gammal svensk flickbok som kom ut 1955. Den är i samma stuk som Merri Viks Lotta-böcker. Helt underbara - lättsamma och roliga böcker om hur det var att växa upp som flicka på 50-talet. En tid då kvinnor börjar yrkesarbeta innan de gifter sig. Det är intressant det där. När jag har läst sådana här böcker tidigare har jag inte tänkt så mycket på hur de traditionella könsrollerna skildras. Jag har bara sett böckerna som barn av sin tid. Det var ju så på 50-talet, de flesta kvinnor gifte sig och var hemmafruar. Nuförtiden är jag väldigt påverkad av all genuspedagogik jag har läst på sistone och reagerar starkt på detta. Hur pojkar och flickor skildras, att pojkar av naturen är bråkiga och störiga och att flickor är stilla och lugna, är man som flicka inte det så är man väldigt annorlunda och får höra att man borde vara mer flickig. Men det är egentligen inget konstigt. Det var så på 50-talet och man kan se det som ett historiskt dokument.

Okej, till själva handlingen då: Inga-Maja går sin sista termin i skolan och är lite orolig över hur hon ska klara av matten. (Idag hade hon nog haft dyskalkuli men det fanns väl inte på 50-talet...) Sommaren efter examen åker hon tillsammans med bästa vännen Kärre till Stockholm där Kärre ska gå en sykurs och Inga-Maja umgås med sin blivande fästman. Jag har ett litet frågetecken bara. Det står att Inga-Maja och hennes fästman Greger är kusiner. Jag fattar inte??? Det verkar inte heller som om deras föräldrar känner? Mycket märkligt. Någon som känner till hur det här egentligen förhåller sig?

Boken är väldigt lättsam och humoristisk och har ett enkelt språk. Jag älskar den.

Det här är min första bok i Pocketlovers tre på tre-utmaning. Ska läsa två Sprakfåleböcker till i höst.

Ungdomen på Hällesund

Ungdomen på Hällesund - Elisabeth Kuylenstierna - Wenster
 
En gammal svensk flickbok som utspelas någon gång i början av 1900-talet (det står inget årtal men jag skulle tro att det utspelas någon gång runt 1900-1915). Vid bokens början sitter tre tonårsflickor på tåget från Stockholm på väg till Hällesund där de ska gå i någon sorts skola. Det är lite oklart, men de undervisas av en guvernant och ska samtidigt bli uppfostrade av moster Louise.

Jag blev väldigt förvirrad när jag läste. För det första så hade jag svårt att hålla reda på de tre karaktärer so, introduceras i första kapitlet. Två av flickorna har ett smeknamn, Karin kallas för Busse och Tordis kallas för Tusse. Båda deras namn används hur som helst, det är ingen ordning på det, ibland är det Karin ocoh ibland är det Busse och likadant är det med Tordis/Tusse. Otroligt förvirrande.

Förvirringen fortsätter. Det är så många huvudkaraktärer och det är svårt at både lära känna karaktärerna ordenligt och att skilja dem åt. En karaktär som jag lärde känna lite grann och börja tycka om var Wera. Hon är väldigt snäll och vänlig och vill vara alla till lags, dock utan att strunta i sig själv som många andra av den här typen av karaktärer gör.

Men bortsett från förvirringen (som inte var så extremt stor som jag nog fått det att verka som nu... ) så gillar jag boken väldigt mycket. Det är trevligt att få följa de här ungdomarna, deras kavaljerer, förlovningar, kommande giftermål, framtidsdrömmar och vardag.

Jag kände inte till Elisabeth Kuylenstierna - Wenster innan jag hittade den här fina boken på en loppis. Nu har jag blivit sugen på att läsa mer av den här författaren som har skrivit över 50 böcker (familjeromaner, historiska romaner och flickböcker - de typerna av böcker som jag tycker extra mycket om).