Några ord om Mary-Kate och Ashley Olsen

När jag var liten tillhörde Mary-Kate och Ashley Olsen mina favoritskådespelare. Jag kollade på deras TV-serier och de flesta av deras filmer. Idag kan jag inte riktigt förstå vad det var som jag tyckte så mycket om med dem.

Men. Trots att jag inte alls gillar dem idag så är jag ändå sugen på att se de filmer som jag inte sett tidigare. I helgen såg jag faktiskt To Grandmother's House We Go från 1993, deras första långfilm. Den var ganska bra. Typ den bästa av alla filmerna.

Såg även att Passport to Paris finns på youtube, så den ska jag också taoch kolla på. Är också lite sugen på att de andra filmerna som jag inte har sett, vilka är Double, Double, Toil and Trouble och Getting There.


Vad har ni för relation till Olsen-tvillingarna?

Söndagscitat

Idag börjar jag med en ny grej på bloggen. Jag tänkte varje söndag lägga upp ett citat som jag gillar från någon bok jag läst. Jag har sett det på någon annan bokblogg, men minns inte vilken.

Dagens citat är hämtat ur Jane Austens Emma:

"Kanske kan man klara sig utan dans. Det har ju förekommit att det gått många månader utan att unga människor fått dansa eller bevista någon bal och att de trots det inte lidit någon skada till kropp eller själ. Men har man väl om än aldrig så flyktigt fått smak för dans och känt glädjen i att röra sig snabbt, ja, då är man trög om man inte vill ha mer."Sön

ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner - Malin Stehn

"Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner" sjunger idol-Ricky i Lovisas hörlurar. Idol-Ricky med den gudomliga rösten och de vackra bruna ögonen som Lovias förliter sig på när alla andra sviker.

Lovisa är fjorton år och hennes mamma har drabbats av en utmattningsdepression. Hon har legat instängd i gästrummet i två månader och Lovias är orolig för vad hennes mamma ska ta sig till. Därför tillbringar hon största delen av sin lediga tid hemma, för att kunna ta hand om mamma. Pappa har blivit träningsnarkoman och ovanpå allt detta blir Lovisa förföljd av sina granne som råkat förälska sig i henne. Dessutom har Lovisas hjärna slutat fungera, hon klarar inte av skolarbetet längre.

Det är ganska vanligt när jag läser realismböcker om ungdomar att jag vill kliva in i boken och uppmana huvudkaraktären att de någon vuxen om hjälp och stöd. Så också i denna bok. Lovisa har det kämpigt, och hade hon bara berättat för någon utomstående hur hon har det, hade hon kunnat få stöd och hjälp. Men nej. Lovisa håller allting för sig själv.

Främsta anledningen till att jag ville läsa den här boken var att titeln är ett citat från min store favorit - Jakob Hellman. Sedan läste jag om den och tyckte handlingen verkade rätt bra, så jag beställde den. Och jag blev inte besviken på den. Språket var lätt och flöt på bra. Högstadielivet och relationerna kompisarna emellan skildras träffsäkert.

Det enda jag inte gillar med den här boken är att kärleken Lovisa hyser för idol-Ricky känns lite töntig. Men det är det enda. Annars är det här en riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar!