Kulla-Gulla #7
Kulla-Gulla i skolan - Martha Sandwall-Bergström
Bok 7 av 12.
Gulla är nu fjorton år och hon och hennes små fostersyskon har bott på herrgården ett tag och det är nu dags att ta tag i Gullas försummade uppfostran. Gulla får därför flytta in till staden, till patrons kusin Emelys flickpensionat. Där uppfostras hon till att bli en fin ung dam, hon får piano - och danslektioner och studerar franska. Mycket, mycket olikt hennes tidigare liv.
Fan, det är inte lätt att vara en fin dam! Gulla som alltid har trott att det är hurdan man är i hjärtat som är det viktiga. Men nej, som fin dam är det viktigast att tänka på hur man för sig, hur man talar (inte prata, utan tala) och hur andra uppfattar en. Man måste tänka på sig själv hela tiden. Det är en jobbig tid för Gulla, särskilt när tant Emely ständigt säger åt henne att glömma sitt förflutna. Det är en sorglig historia, men hon måste försöka glömma det. Men för Gulla är hennes uppväxt värdefull, hon har lärt sig så mycket, hon vet hur det är att vara hungrig och tvingas arbeta hårt fjorton timmar om dygnet. Gulla är mycket medveten om att hon, om hon aldrig hade fått uppleva de fattiga, arbetssamma åren, inte hade kunnat uppskatta sin rikedom som hon nu gör. Dessa erfarenheter är också en rikedom och tillgång för Gulla, men det är det ingen annan som förstår.
Det är också jobbigt för Gulla att vara ifrån barnen. Hon vet att de har det bra på herrgården, men de saknar varandra så förfärligt. Gulla är inte heller helt säker på att alla hemma på herrgården är snälla vid barnen.
Min favoritepisod i boken är när Gulla övernattar på värdshuset på väg till stan, och där träffar sin gamla barndomsvän från barnhemmet, Lotta. Det blir ett kärt återseende för de två, men det blir konstigt för båda parterna då Gulla numera tillhör överklassen och måste tituleras som "fröken" för en tjänsteflicka som Lotta.
Det här är en av mina favoritböcker i serien. Det är nog för att det är mycket nytt, en hel ny värld för Gulla att upptäcka och hur hon får en inre konflikt, hjälpehjonlivet kontra herrskapslivet där man ska uppfostras och utbildas till en fin dam.
Bok 7 av 12.
Gulla är nu fjorton år och hon och hennes små fostersyskon har bott på herrgården ett tag och det är nu dags att ta tag i Gullas försummade uppfostran. Gulla får därför flytta in till staden, till patrons kusin Emelys flickpensionat. Där uppfostras hon till att bli en fin ung dam, hon får piano - och danslektioner och studerar franska. Mycket, mycket olikt hennes tidigare liv.
Fan, det är inte lätt att vara en fin dam! Gulla som alltid har trott att det är hurdan man är i hjärtat som är det viktiga. Men nej, som fin dam är det viktigast att tänka på hur man för sig, hur man talar (inte prata, utan tala) och hur andra uppfattar en. Man måste tänka på sig själv hela tiden. Det är en jobbig tid för Gulla, särskilt när tant Emely ständigt säger åt henne att glömma sitt förflutna. Det är en sorglig historia, men hon måste försöka glömma det. Men för Gulla är hennes uppväxt värdefull, hon har lärt sig så mycket, hon vet hur det är att vara hungrig och tvingas arbeta hårt fjorton timmar om dygnet. Gulla är mycket medveten om att hon, om hon aldrig hade fått uppleva de fattiga, arbetssamma åren, inte hade kunnat uppskatta sin rikedom som hon nu gör. Dessa erfarenheter är också en rikedom och tillgång för Gulla, men det är det ingen annan som förstår.
Det är också jobbigt för Gulla att vara ifrån barnen. Hon vet att de har det bra på herrgården, men de saknar varandra så förfärligt. Gulla är inte heller helt säker på att alla hemma på herrgården är snälla vid barnen.
Min favoritepisod i boken är när Gulla övernattar på värdshuset på väg till stan, och där träffar sin gamla barndomsvän från barnhemmet, Lotta. Det blir ett kärt återseende för de två, men det blir konstigt för båda parterna då Gulla numera tillhör överklassen och måste tituleras som "fröken" för en tjänsteflicka som Lotta.
Det här är en av mina favoritböcker i serien. Det är nog för att det är mycket nytt, en hel ny värld för Gulla att upptäcka och hur hon får en inre konflikt, hjälpehjonlivet kontra herrskapslivet där man ska uppfostras och utbildas till en fin dam.