Kulla-Gulla löser en gåta - Martha Sandwall-Bergström

Bok 6 av 12.

Mysterierna hopar sig på Höje herrgård. Den ena stölden efter den andra inträffar och alla tar för givet att det är drängpojken Mats som är tjuven. Bara för att han en gång ertappats med att stjäla ägg ur hönshuset (när han och hans mor höll på att svälta ihjäl.) En gång tjuv, alltid tjuv. Mycket pekar också på att det är Gulla och barnen som är de skyldiga. Eller Regina gör sitt bästa för att få det att se ut så. Hon vill ju som bekant göra sig av med Gulla så hon kan få ärva herrgården.

Regina är lika olycklig som i förra boken och fortsätter med att plåga Johannis. Och Johannis, den godtrogna och hjärtesnälla pojken gör precis som fröken Regina önskar. Johannis har ett speciellt lynne, han tål så mycket, bryr sig inte riktigt när andra är så elaka mot honom och har roligt på hans bekostnad. Ibland önskar jag att han kunde säga ifrån och inte finna sig  bli behandlad hur som helst. Fast samtidigt så verkar det som om han inte har något behov av det heller. Det verkar som om alla elakheter och allt hån han blir utsatt för bara rinner av honom. Han bryr sig inte, för han har ett rikt inre själsliv och det räcker för honom.

Slutligen blir det Gulla, Lada och Mats som löser gåtan om vem den skyldiga tjuven egentligen är.