Kulla-Gulla #10
Kulla-Gulla och Tomas Torpare - Martha Sandwall-Bergström
Bok 10 av 12.
Efter den jobbiga sommaren på Höje väljer Gulla att inte åka tillbaka till Hasseltuna och tant Emelys flickpension. Tant Emely och patron blir förstås besvikna, men patron låter motvilligt Gulla stanna kvar på Höje. Gulla lär genom Johannis känna en ung man vid namn Tomas. Denne Tomas är det något alldeles speciellt med - han väljer att hjälpa en fattig torpare i nöd. Sammel har ett sjukt ben och behöver vårdas på sjukhus, en har inte kunnat lämna sitt torp - för då skulle han bli av med det. Men nu när Tomas flyttar in på torpet och tar över hans sysslor och dagsverken får Sammel möjlighet att vårdas på sjukhuset. Tomas är en någorlunda bildad man och inte alls van vid torparsysslor. Det blir några roliga och smått pinsamma incidenter innan han lär sig att tygla djuren han arbetar.
Folket på Höje förstår sig inte på Tomas. De undrar varför Tomas gör detta - vad får han ut av det, vad har han för baktanke med det? För de flesta är det obegripligt hur man kan lägga ner så mycket tid och arbetskraft på att hjälpa en medmänniska i nöd om man inte själv får ut något av det. Men inte för Gulla som äntligen hittar sin själsfrände.
Ja, i den här boken tar Gullas kärlekshistoria äntligen sin början. Det är härligt att läsa om hur mycket Tomas och Gulla hjälper Sammel och framför allt hans tre barn.
Det är bara en sak som gör mig lite förbryllad med den här boken. Det är Gullas ålder. I Kulla-Gullas första bal är hon fjorton år. Boken därpå utspelas sommaren efter balen och den här boken utspelas under hösten/vintern därpå. Fast i den här boken är Gulla plötsligt sjutton år? Well, det är en petitess, inget att lägga så stor vikt vid. Annars en riktigt bra bok som jag gillar lika mycket som alla de andra gångerna jag läst den.
Bok 10 av 12.
Efter den jobbiga sommaren på Höje väljer Gulla att inte åka tillbaka till Hasseltuna och tant Emelys flickpension. Tant Emely och patron blir förstås besvikna, men patron låter motvilligt Gulla stanna kvar på Höje. Gulla lär genom Johannis känna en ung man vid namn Tomas. Denne Tomas är det något alldeles speciellt med - han väljer att hjälpa en fattig torpare i nöd. Sammel har ett sjukt ben och behöver vårdas på sjukhus, en har inte kunnat lämna sitt torp - för då skulle han bli av med det. Men nu när Tomas flyttar in på torpet och tar över hans sysslor och dagsverken får Sammel möjlighet att vårdas på sjukhuset. Tomas är en någorlunda bildad man och inte alls van vid torparsysslor. Det blir några roliga och smått pinsamma incidenter innan han lär sig att tygla djuren han arbetar.
Folket på Höje förstår sig inte på Tomas. De undrar varför Tomas gör detta - vad får han ut av det, vad har han för baktanke med det? För de flesta är det obegripligt hur man kan lägga ner så mycket tid och arbetskraft på att hjälpa en medmänniska i nöd om man inte själv får ut något av det. Men inte för Gulla som äntligen hittar sin själsfrände.
Ja, i den här boken tar Gullas kärlekshistoria äntligen sin början. Det är härligt att läsa om hur mycket Tomas och Gulla hjälper Sammel och framför allt hans tre barn.
Det är bara en sak som gör mig lite förbryllad med den här boken. Det är Gullas ålder. I Kulla-Gullas första bal är hon fjorton år. Boken därpå utspelas sommaren efter balen och den här boken utspelas under hösten/vintern därpå. Fast i den här boken är Gulla plötsligt sjutton år? Well, det är en petitess, inget att lägga så stor vikt vid. Annars en riktigt bra bok som jag gillar lika mycket som alla de andra gångerna jag läst den.