Kanuld på Mammutslätten

Kanuld på Mammutslätten - Cato Thau-Jensen

Kanuld är neandertalare. Jag fick faktiskt googla för jag var inte säker på vad en neandertalare är, men det är alltså en förhistorisk människovarelse som dog ut för 30 000 år sen. Så den här berättelsen utspelar sig alltså för ett bra tag sen.

Hur som helst, Kanuld är bokens huvudperson. Han har en pappa, Grabonk, som ägnar all sin tid åt onödiga uppfinningar och en mamma, Mums, som gnäller över att Grabonk inte jagar mammutar så att familjen kan få något att äta. Kanuld har också en kompis, Onk. En ny istid verkar närma sig och det ser mörkt ut för Kanulds familj. Hur ska han få familjen både att hålla ihop och att undgå svältdöden?

Boken är illustrerad med svartvita bilder och på första uppslaget finns ett persongalleri över samtliga karaktärer. Det ger en enkel överblick över bokens alla karaktärer vilka inte är särskilt många, endast nio stycken. Pappa Grabonk får mig att tänka på pappan i Kastrullresan, eller Pip-Larsson som tv-serien heter. Dessa pappor är icke-framgångsrika uppfinnare som ägnar all sin tid åt att uppfinna onödiga saker, istället för att jobba så att de kan försörja sina familjer. Mamma Mums gnäller ständigt över att Grabonk inte jagar mammutar så att familjen ska få något att äta. Jag blir irriterad på båda föräldrarna. På Grabonk som bara uppfinner den en onödiga prylen efter den andra, och på Mums för att hon bara gnäller och tjatar på sin man. Hon kan väl gå ut och jaga och skaffa mat själv!

Den här boken har jämförts med Gummi-Tarzan och jag kan hålla med om dessa böcker är i samma stil. Gillar man Gummi-Tarzan gillar man sannolikt Kanuld också.


Sammanfattningsvis, en relativt lättläst och smårolig bok som jag rekommenderar. Passar som högläsningsbok för barn från fem år. Som läsa själv-bok passar den lågstadiebarn och kanske för en del mellanstadiebarn.


 



Kommentera här: