Kulla-Gulla på Blomgården - Martha Sandwall-Bergström

Kulla-Gulla är ett hittebarn. Allt hon vet om sin bakgrund är att hon flöt iland efter ett skeppsbrott, förmodligen den enda överlevande. På hennes särk var namnen Gunilla Beatrice Fredrike vackert broderade. Hon kallas för Gulla. Gulla bor på ett barnhem fram tills hon är sju år. Då säljs hon på auktion och kommer till den snälle bonden Hermansson på Blomgården. På Blomgården ligger mor i hemma i kökssoffan och är sjuk. Där finns fem barn, den äldsta bara något år yngre än Gulla själv.

Gulla är ett riktigt mönsterbarn. Hon sköter sitt arbete så gott hon kan efter sin förmåga, hon är ju trots allt bara sju år vilket Hermansson ibland glömmer bort och kräver för mycket av Gulla.

Det är så hemskt att läsa om. Gulla hade det förvisso jättebra på Blomgården, hon trivdes och blev som en i familjen. Och många andra barnhemsbarn kom till mycket värre ställen där de varken fick tillräckligt med mat eller någon kärlek eller trygghet alls. Rikligt med stryk fick de däremot, och många blev också våldtagna av sina husbönder. Gulla fick aldrig stryk på Blomgården, Hermansson var en snäll husbonde och menade att "både djur och människor måste trivas dit de kommer för att de ska kunna arbeta ordentligt", ord som blev en stor trygghet för Gulla under åren som hon tillbringade på Blomgården.

Okej, jag gillar den här boken väldigt, väldigt mycket. Och jag gillar verkligen karaktären Gulla. Även om hon emellanåt verkar vara lite för "perfekt".