These Happy Golden Years är den åttonde boken i serien och vid bokens början har Laura precis klarat en lärarexamination och fått sitt första jobb som lärare. Det är långt hemifrån och Laura får bo hos familjen Brewster där hon vantrivs. Hon avskyr att undervisa men Laura är tapper och gör sitt bästa. Varje fredag åker den tio år äldre Almanzo den långa vägen för att skjutsa hem Laura över helgen, trots att vädret är kyligt. Almanzo gör detta trots att Laura är uppriktig och talar om för honom att hon bara åker med honom för att komma hem över helgen, och att hon inte alls tycker om honom, som han tycker om henne.

Med tiden förändras Lauras känslor för Almanzo, och i sista kapitlet står Laura brud. Dessförinnan hinner hon plugga i massor, undervisa i tre terminer, arbeta hos sömmerskan Miss Bell, hjälpa Almanzo att tämja hans vilda hästar och umgås med sina vänner.

Boken har ett levande och detaljerat språk. Allting beskrivs så väl att jag utan svårigheter ser allting framför mig. Boken har ett väldigt enkelt språk och det är väldigt lätt att hänga med i den. Det enda dåliga med boken är att man inte riktigt får lära känna vissa personer, personer som är viktiga i berättelsen. Jag får ingen personlighet på Lauras småsystrar, de är bara två suddiga personer som finns där hela tiden. Jag hade gärna velat lära känna dem lite bättre. Även Lauras vänner hade jag velat få en mer tydlig bild av. Avsaknaden av personbeskrivningarna gör inte så mycket, om man ser till bokens helhet, då miljöbeskrivningarna är bland de bästa jag någonsin läst.

Avslutningsvis kan jag säga att det här är en av de bästa böckerna jag läst!