Fröken Sprakfåle förlovar sig av Lisa Euren Berner är den fjärde boken om fröken Sprakfåle, som egentligen heter Inga-Maja. Jag har aldrig fåttklart för mig varför hon kallas för Fröken Sprakfåle...?

Det är hur som helst en gammal svensk flickbok som kom ut 1955. Den är i samma stuk som Merri Viks Lotta-böcker. Helt underbara - lättsamma och roliga böcker om hur det var att växa upp som flicka på 50-talet. En tid då kvinnor börjar yrkesarbeta innan de gifter sig. Det är intressant det där. När jag har läst sådana här böcker tidigare har jag inte tänkt så mycket på hur de traditionella könsrollerna skildras. Jag har bara sett böckerna som barn av sin tid. Det var ju så på 50-talet, de flesta kvinnor gifte sig och var hemmafruar. Nuförtiden är jag väldigt påverkad av all genuspedagogik jag har läst på sistone och reagerar starkt på detta. Hur pojkar och flickor skildras, att pojkar av naturen är bråkiga och störiga och att flickor är stilla och lugna, är man som flicka inte det så är man väldigt annorlunda och får höra att man borde vara mer flickig. Men det är egentligen inget konstigt. Det var så på 50-talet och man kan se det som ett historiskt dokument.

Okej, till själva handlingen då: Inga-Maja går sin sista termin i skolan och är lite orolig över hur hon ska klara av matten. (Idag hade hon nog haft dyskalkuli men det fanns väl inte på 50-talet...) Sommaren efter examen åker hon tillsammans med bästa vännen Kärre till Stockholm där Kärre ska gå en sykurs och Inga-Maja umgås med sin blivande fästman. Jag har ett litet frågetecken bara. Det står att Inga-Maja och hennes fästman Greger är kusiner. Jag fattar inte??? Det verkar inte heller som om deras föräldrar känner? Mycket märkligt. Någon som känner till hur det här egentligen förhåller sig?

Boken är väldigt lättsam och humoristisk och har ett enkelt språk. Jag älskar den.

Det här är min första bok i Pocketlovers tre på tre-utmaning. Ska läsa två Sprakfåleböcker till i höst.