Ramona är Marta Söderbergs andra bok och den är i samma stuk som hennes tidigare bok Sista chansen. Jag gillade Sista chansen väldigt mycket och jag gillar böcker om psykisk ohälsa och sjukdom så jag hade väldigt höga förväntningar på den här. Och den levde upp till dem med råge!

Ramona är sexton år och har fått komma hem igen efter att i flera år ha slussats runt mellan olika behandlingshem. Hon lider av ett svårt självskadebeteende och har upprepade självmordsförsök bakom sig. Nu är hon hemma i friheten igen. Men hur man för att leva ett normalt tonårsliv efter att ha varit på olika psykställen i flera år?

Ramona har en komplicerad relation till sin mamma, som hon kallar vid hennes namn, Stella. För Stella är ingen riktig mamma, hon lämnade Ramona när hon var liten för att leva livet i USA.

Ramona har inte mycket kvar av sitt gamla liv, det hon hade innan hon blev sjuk. Men Lovisa har hon kvar. Bästisen Lovisa som är så duktig och bara bäst, ambitiös och duktig i skolan och bästa kompisen.

Den här boken rörde upp mycket känslor hos mig. Jag grät mig igenom hela berättelsen. Söderberg är verkligen en fantastisk författare, hennes språk är perfekt och poetiskt och hennes beskrivningar av ångestfyllda känslor är träffsäkra.

Den här boken passar nog bäst för personer från 15 år och uppåt. Säkert för yngre läsare också, men jag skulle inte sätta den i händerna på vilken trettonåring som helst, det är den lite för brutal för.

Full poäng till denna bok! Gråt-varning utfärdas dock.