Kulla-Gulla finner sin väg och Kulla-Gullas myrtenkrona - Martha Sandwal-Bergström.

De sista två böckerna i serierna. Eftersom detnu är någon månad sedan jag läste böckerna har jag glömt vad som hände i vilken bok, så det får bli en dubbelrecension.

I de här böckerna finner Gulla modet att gå sin egen väg, att mot sin morfars vilja vara tillsammans med Tomas istället för Ivan. Så småningom accepterar patron det. Han vill ju såklart inte att historien ska upprepa sig, Gullas mor rymde ju med en målare. Fast med tanke på detta tänker jag att patron borde ha gett med sig tidigare? Det tog väldigt lång tid för Gulla att få sin morfars välsignelse inför detta giftermål.

Men innan bröllopet händer det en hel del annat. Sammel, torparen som Tomas har hjälpt, kommer hem från sjukhuset till upprustat torp där det varje dag finns mat på bordet. Och han är så fruktansvärt otacksam! Tomas har ju ingenstans att ta vägen och stannar därför kvar på torpet tills han har ordnat något annat åt sig. Sammel gillar inte att Tomas bor kvar och menar att "nu måste han arbeta för sig, när man har honom i maten". Som om inte Tomas arbetat tillräckligt för honom och att han nu kunde få husrum och mat utan något arbete... Jag antar att Sammel inte vet hur han ska reagera på den enorma tjänst som Tomas har gjort honom och att det här är hans sätt att hantera det. Men ändå, grymt otacksamt och oschysst av honom.