Barnen från Frostmofjället
Det är nog tredje, eller kanske till och med fjärde gången jag läser den här boken. Den är underbar och tål att läsas om och om igen. Jag blev sugen på att läsa om den när jag såg filmen, från 1945, för ett tag sen. Det är en riktigt bra svensk barnklassiker som utkom första gången år 1907 (samma år som Astrid Lindgren föddes. Jag undrar om hon läste och tyckte om den?)
Barnen från Frostmofjället handlar om sju föräldralösa syskon som när deras moder dör ger sig av på en vandring för att söka nya hem. Hade de stannat kvar hemma hade de hamnat på fattighuset, och det vill barnen till varje pris undvika. Det är mitt i vintern när de ger sig av och trötta, frusna och hungriga vandrar från gård till gård och tigger mat och husrum. De har med sig sin älskade get Guldspira som förser dem med mjölk, värme och kärlek.
Det är en sorglig historia, men det ordnar sig för de sju barnen. Sista kapitlet är så fantastiskt, det är verkligen sagolikt. Ett riktigt lyckligt och vackert slut på en väldigt sorglig bok.
