Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner - Malin Stehn

"Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner" sjunger idol-Ricky i Lovisas hörlurar. Idol-Ricky med den gudomliga rösten och de vackra bruna ögonen som Lovias förliter sig på när alla andra sviker.

Lovisa är fjorton år och hennes mamma har drabbats av en utmattningsdepression. Hon har legat instängd i gästrummet i två månader och Lovias är orolig för vad hennes mamma ska ta sig till. Därför tillbringar hon största delen av sin lediga tid hemma, för att kunna ta hand om mamma. Pappa har blivit träningsnarkoman och ovanpå allt detta blir Lovisa förföljd av sina granne som råkat förälska sig i henne. Dessutom har Lovisas hjärna slutat fungera, hon klarar inte av skolarbetet längre.

Det är ganska vanligt när jag läser realismböcker om ungdomar att jag vill kliva in i boken och uppmana huvudkaraktären att de någon vuxen om hjälp och stöd. Så också i denna bok. Lovisa har det kämpigt, och hade hon bara berättat för någon utomstående hur hon har det, hade hon kunnat få stöd och hjälp. Men nej. Lovisa håller allting för sig själv.

Främsta anledningen till att jag ville läsa den här boken var att titeln är ett citat från min store favorit - Jakob Hellman. Sedan läste jag om den och tyckte handlingen verkade rätt bra, så jag beställde den. Och jag blev inte besviken på den. Språket var lätt och flöt på bra. Högstadielivet och relationerna kompisarna emellan skildras träffsäkert.

Det enda jag inte gillar med den här boken är att kärleken Lovisa hyser för idol-Ricky känns lite töntig. Men det är det enda. Annars är det här en riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar!