För alltid vi två - så det så

 



För alltid vi två - så det så
av Guus Kuijer är den första boken av fem om Polleke. Polleke är elva år och tillsammans med marockanen Mimon. En dag meddelar Mimon att han inte längre får vara tillsammans med Polleke, för Polleke börjar bli stor och då är det inte längre någon barnlek. Mimon ska gifta sig med en marockansk flicka, har hans föräldrar bestämt. Polleke blir förkrossad, de har ju varit ett par i två år.

Polleke bor tillsammans med sin mamma, och mamma är tillsammans med Pollekes magister. PINSAMT, tycker Polleke. Polleke har en KP (Komplicerad Pappa), som knarkar, men hon älskar honom jättemycket. Pollekes bästa vän Caro har en MKP (Mycket Komplicerad Pappa).

Polleke säger att hennes pappa är poet (fastän han inte skriver), och att hon skriver hans dikter. Men farmor och farfar säger att det är Polleke som är poet, det är ju hon som inte skriver. Hos farmor och farfar på landet finns också en kalv, som är uppkallad efter Polleke själv. Polleke älskar kalven och önskar att hon kunde ta henne med in till stan. Men det går förstås inte.

Det här är en riktigt mysig berättelse som rymmer väldigt mycket på sina 93 sidor: Det är en berättelse om olika sorters kärlek, olika slags relationer, familjförhållanden, kulturkrockar och om att vara dotter till en missbrukare. Alla dessa viktiga och ofta något svåra ämnen tas upp på ett lättsamt sätt och med ett enkelt språk, det är rakt på sak hela tiden utan några krusiduller.

Ett litet utdrag ur boken som jag tyckte särskilt mycket om:

"Kära magistern,
det är inte lämpligt.
Polleke

Du skulle ha sett hans min! Som en tvestjärt! Det kändes obehagligt. Vuxna kan vara sååå barnsliga ibland. Dom säger så ofta 'nej' till mig. Men om jag råkar säga 'nej', då får dom ett sånt där ansiktsuttryck!

Jag försöker verka oberörd, men det är svårt. Han ser lite ledsen ut och det känns inte bra. Under matten ritar han ett medeltida slott på svarta tavlan. Jag ropar: 'Vilken snygg teckning, magistern!'. Plötsligt ser han mycket gladare ut. Nåja, även ett barn kan åstadkomma underverk."

Eftersom författaren till den här boken har blivit tilldelad världens största barn - och ungdomslitteraturpris så hade jag ju förstås väldigt höga  förväntingar på boken. Och den levde verkligen upp till dem! Det är en fantastisk bok! Jag tycker att du ska läsa den.

Kommentera här: